Jag bor i ett enda töcken just nu. Rensning av lägenheten inför flytten till Rimforsa har börjat på allvar. Lägenhetens alla rum är tomma, sånär som på en madrass, lite kläder, några skivor och böcker på vardagsrumsgolvet.
Varje ny sekund är ett övervägande i den där lägenheten. Packa med eller slänga? Det görs inga undantag. Det jag behöver, tar jag med. Resten slängs. Jag tror att för mycket prylar tynger ned mig. Jag blir nedstämd, känner mig låst och lurad.
Det kan nog vara så, att jag vill ha dörren till ett totalt uppbrott öppen hela tiden. På en dag ska jag kunna rafsa ihop mina saker och åka, för att sen vara någon helt annan stans. Det har tagit mig två år att komma till den insikten, men det är befriande skönt att slänga saker som inte tjänar någon som helst nytta.
Jag lyssnar på Lars Winnerbäcks Där elden falnar (men fortfarande glöder) och packar i lagom takt.
"Jag pratade med en vän innan jag reste,
Hon sa: Du måste alltid packa lätt
Som att du alltid är på resa och ännu inte sett vad du har sett"
Om exakt en vecka är jag på väg till Rimforsa, där blir jag ett år. Sen får vi se.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar